Enda sedan jag blev sjuk i våras har jag känt en kronisk tomhetskänsla, mina su-tankar är kroniska, ibland mer påtagliga men för det mesta mer vilande eller molande. Min borderline visar sig från sin sämsta sida och jag inser nu vid snart 26 års ålder att den kommer nog finnas med resten av mitt liv, ibland intensiv och ibland vilande. Känns skrämmande, jag som trodde den var borta och trodde att jag aldrig mer skulle bli sjuk, någonsin. Antingen eller, svart eller vitt, vissa dagar tycker jag jätte bra om någon, nästa är den svart, det är svårt att hantera. Min fru är alltid VIT och den bästa jag har, hon tar upp mig när livet känns tungt, även om hon inte säger nåt så gör hennes närvaro mycket för mig. 

ibland önskar jag att jag kunde trycka på en off-knapp i hjärnan för att få den vilande. Jag drömmer jätte konstigt men sover bra, nåt bra i alla fall. Jag försöker fokusera på en dag i taget, bestämmer sällan något för morgondagen mer än små, små saker. Som till exempel att jag ska vattna blommor eller så, vissa dagar som igår städade jag hela lägenheten och det kändes bra men jag var sliten. Sen vissa dagar ligger jag bara i sängen och gör ingenting, mer än nödvändigt som att gå på toa, äta och rasta hunden. ibland orkar jag ingenting och det är jobbigt fast jag måste tillåta mig själv att ta det lugnt också. 

Jag önskar att jag får en läkartid snart, det börjar dra ut på tiden och mina mediciner håller på att ta slut. Idag är det två veckor sen jag blev utskriven och i torsdag fick jag liggga på observationsavdelningen pga jag hotade med att ta mitt liv, just då var det bäcksvart sen dagen efter kom ljuset, snacka om att verkligen ha borderline. Skadar mig gör jag inte, mer än att ibland snärtar jag en hårsnodd mot min hud, jag vill inte få mer ärr, för jag har redan fulla armarna även om de är 5 år sen jag gjorde de sista gången och dom har bleknat så syns dem och gör mig påmind, vilket är bra, för då vet jag att jag inte vill ha mer såna. 

Ibland är livet så otroligt jobbigt och då vill jag antingen gömma mig under täcket eller bara dö, men jag försöker, varje dag att kämpa med mina tankar, ibland blir den ljusa sidan starkare men för de mesta är det den svarta sidan som blir bäcksvart, det är svårt att hela tiden leva antingen eller, i ett gränsland kan man säga. Konservationssvårigheter har jag hela tiden, kan inte lyssna på musik och prata samtidigt, kommer inte ihåg så mycket när det gäller närminnet, måste skriva upp så jag inte glömmer. ibland kommer jag på något och så går jag från uteplatsen till köket, men när jag kommer dit har jag redan glömt var det var. 

Jag har i alla fall börjat träna vår hund mer, vilket känns bra och jag har släppt vår hund som vi fick ta bort för snart ett år sen. det tog lång tid, men nu är den hunden vi har den finaste och bästa hunden som finns, även om hon inte tycker om mig när vi ska klippa klor. 

Nu ska jag ladda inför kuratorsamtalet i eftermiddag och ringa och fråga om jag får en läkartid snart. 

Varmt, jag smälter bort, orkar inte mycket när de är så varmt och när man inte mår bra, så idag händer ingenting, ska väl fortsätta damma, men för vems skull? känner för att ta massa tabletter, trycka i mig, somna in. men jag ska inte, jag ska inte tankarna styra, men jag skulle vilja, fast jag vet att det inte är en lösning, det är bara egoistiskt och jag skulle sluta tänka men min familj, skulle sörja och beskylla sig själva resten av sitt liv, vill inte utsätta dem för de. 

gah, tankar hit och tankar hit, man vill helst sluta tänka, en offknapp här och nu.

Hemma sedan en vecka tillbaka, känns bra, men lite skrämmande emellanåt. Har i alla fall hängt tvättmaskin, laddat diskmaskin och tvättat igen. De känns bra, men jag har blåsor på mina fingrar för vi skruvade ihop bordet vi köpte igår. 

Tankarna går och kommer hela tiden, men försöker övervinna dem, typ lyssna på en ljudbok. 6 veckor inlagd känns som en dag och jag minns inte mycket från den tiden, men jag antar att de är så hjärnan fungerar, att den memorerar inte när livet är svårt. Eftersom jag inte minns nåt av min förra sjukdomsbild heller.. 

Nu blir det cigg och vatten.